TOR Svärdtorp
INTE LÄTT ATT VARA BILDKONSTNÄR SAMT KÄMPE FÖR RÄTTVISA
Öppet brev till Seskarö konstnär klubben och andra godvilliga läsare.
Utbildning
Nej, det är inte lätt att vara konstnär. Utbildning för det första kan vara diskutabla av olika anledning och inte minst den svaga kunskapen i ämnen ”material kunskap”. På det andra den sista halv sekel har präglad våra svenska konstskolor av det som jag definiera dekadens, alltså, finns inte kvalitets produkter på marknad. Det påpekade jag redan på min första separatutställning och skrevs i stora rubriker på 1981 av Sala allehanda.
Stulna idéer och kunskap
Inte nog med det. Två år därpå dåvarande konstintendent på moderna museet i Stockholm repeterade ordagrann på Aftonbladet vad jag pekade då två års tidigare. Det gjorde han kort därpå att han fick min ansökan för kunna ställa ut mina verk just i Moderna Museet. I ansökan ingick kopia av Sala allehanda så klart.
Media och okunniga juryn
I en del viktiga konstutställningar sammanhang skall man skicka in i ansökan berättelse om olika aktiviteter och ibland några konstverk.
I olika sammanhang gick media att skriva stora rubriker kring mina protester när jag hade först konstaterad att intagna konstnär var rena amatörer i den värsta mening. Alltså, det var inte konstnär i sig som jag protesterade mot med plakat osv., det var juryn som visade okunnighet i branschen och indirekt förstörde för allmänhet kunskap om ”Vad som är konst i professionell mening”.
Precis samma okunskap och annat gäller juryn som bedömde vem av de autodidakter kan accepteras i KRO (Konstnär Riks Organisation) och därtill med alla förmån att kunna leva på sitt jobb som konstnär.
Relationer och mening med denna länk
I de ovan spalter kan man ana eller upptäcka nyanseringar som går från okunskap till makt missbruk.
Sitta i en Jyri, styrelse, ansvarig position med vetande av egen brist i saken är i sig ett sätt att missbruka makten.
En ny upplevelse av okunskap och maktmissbruk upplevde jag under möte i Konstnärsklubben i Seskarö den 22 februari 2010.
Under möte fick man höra att konstnär klubben skänkte kr.1000 till hembygdsförening. Vad jag vet togs beslutet av några få utan andras medlemmars godkännande. Det samma blev en stund efter när en stor vas fult med tulpaner gavs till före detta ordförande och grundare till konstnärsklubben i Seskarö utan att andra medlemmar tog gemensamma beslut av det. Allt som allt det är fel och rent maktmissbruk ta pengarna ifrån gemensamma kassan utan allas godkännande.
Det värsta av allt blev när före detta ordförande sa till mig: Tor, du tycker om att skriva… och jag svarade ja, men jag gör många fel när jag skriver på svenska men... Min tanke var att kanske han ville föreslår att jag skulle medverka till något nyttigt för klubben, vilken jag var beredd att hjälpa till. Vidare sade han: du har skrivit för mycket i din presentation. Jag såg blicken och därtill sarkasm i det! Nya ordförande och några till var de som helt tydlig med en ton av beslutsamhet som begränsade till konflikt krävde att jag kan gör om presentation, det skall vara kortare och absolut UTAN LÄNK TILL MINA SIDOR och det var bråttom att göra det.
Jag frågade så klart vad det egentligen gällde, för mina länkar gick direkt till länkar i Vi-pr hemsida som handla om konst och inte annat.
Min presentation på konstklubbens internet hemsida:
”En kort Currikulum
Vitae om mig som konstnär.
Har haft en del konstutställningar i många länder i Europa inte minst i Sverige.
En del skolundervisning som frilansare inom måleri från tempera till
affreskomåleri och jag vill uppmärksamma en av mina viktigaste 15 dagars kurs på
konstakademin i Oslo 1992 just angående moralteknik al-fresko. Men egentligen
arbetar jag mest med "skiktmåleri i blandad teknik" och du kan läsa delvis
principerna i ett litet utdrag från min arbetsbok (inte publicerad än) på eller
om du vill du läsa mer klicka på följande länk
http://www.vi-pr.se/tor_svardtorp.htm
http://www.vi-pr.se/bildkonst.htm
då var det min sista konstutställning.
Ja, kan inte motstår att berätta att på 90-talet (mitt i dåvarande ekonomiska
kris) grundade jag "Konstmuseet för bild och form GAM" i Skutskär med lades ned
två år därpå när inte jag fick ekonomiskt stöd för egen fri konstskolan med
internat osv.
På 80-talet startade jag en firma "Ateljéer GAM" och tillverkade färg,
inspirerade av gamla mästarna för amatörer och professionella konstnärer. Otur
igen eller som Giacomo sade till mig "Du Tor, du är en som inte låter sig
korrumpera" Firman lades vilande i 8 år efter min upptäckt att svensk ekonomisk
värld inte var så rent som jag trodde (blå ögon var jag). Du kan läsa mer om
bror Giacomo Oreglia genom att slå på olika sökmotorer eller google. Han brukade
närvara på mina viktigaste konstutställningar, han har föredrag och presenterar
sitt författararbete.
Nu höjer jag tummarna för Seskarö klubben!”
Så låter ändringar:
Hej Mona. Kan du vara vänligt och ändra min presentation på hemsida på Seskarö konstnär klubben? Radera allt och skriv istället som följer:
"Tor Svärdtorp (konstnärs GAM) Läs mer om mina konstnärliga aktiviteter genom att slår mitt namn på en av många internet sökmotor."
Svar blev bland annat att ingen i klubben har länkar.
Jaha? Nehej! Det låter som avundsjuka spöka i kulisserna… nej det är inte det. Jag tror (vet) att det är någon i kulisserna ”kontakter” som är grund orsak att det spökar. Folk som har gått med denna utpressning eller överenskommelse är inte att lita på. Styrelse i konstnärsklubben i Seskarö efter sitt uttalande om man mäter konsekvenser av det destruktiva sammanhang skulle avgå omedelbart och med dem skulle som stödjer sådan idioti lämna klubben det samma. Men om styrelse avgår och vi är redan så få, så, klubben kan drabbas av nedläggning som var fråga före mitt inträde i klubben. Medlemmar i klubben skall vara tacksamma att jag kom med så stor entusiasm under möte på värdshuset att det har säkerligen påverkat stark att än idag vi finns. Tacka, buga och går.
Före detta ordförande skrev i ett mejl att klubben är hans! Vadå? Är vi människor hans boskap? Han kan gå i historien att han var själen att klubben finns idag vilken jag tycker att han har rätt till det och jag priser han engagemang, men, vi kan överleva, leva vidare och kanske blir en större klubb, förening eller grupp utan hans medverka eller hur. T.ex. jag vet att det finns folk i ö som målar och gör andra konstnärliga aktivitet men för ett och annat motiv är de inte med nuvarande konstnärsklubben och min fråga är varför?
Det som händer mig nu har jag upplevt i andra sammanhang, har överlevt och lever än idag… och blir jag starkare än förr. Beteende av dessa svaga, fega, korrupta makthavarna som inte är värda bemärkelse som ansvarige eller ledare har varit för mig en styrka, jag känner mig som en vampyr som får styrka av andras okunskap och rädslor eller? Några exempel: i Italien under livsviktiga kämpande för en bättre värld var omgiven av förrädare. I Bryssel under revolutionära tiden var jag omgiven av orena bröder. I Sverige under uppbyggande av en räddnings - terapeutisk verksamhet centra blev jag omgiven av rädslan (som de sade) för min stora kunskap.
Seskarö då? För den första vill jag berätta eller skriva vad jag tycker om att måla: Jag gillar inte det riktigt. Jag är upptagen av mänsklighetens lidande där frågor som är nödvändig för överlevnad finns, och Bya Samråd i Seskarö med flaggan förslag som skulle stärker identitet är ett konkret exempel av mitt konstnärliga engagemang för Seskaröborna och ö Seskarö som symbol av friheten. Men kan det vara så att troligen än en gång måste jag lämna bakom mig ”framtiden”. Jag kommer plötslig att tänka på hur Sverige byggdes från början ”Det var Gustav Vasa som kom i Dalarna och frågade till folk om dem ville ha en kung. Inte vi behöver en kung heller svarade dalarnas folk. Men realiteten av en osäker framtid skapade en god eftertanke och då blev Vasaloppet där Sverige föddes”.
Ett konkret exempel som går i symbios med de goda försök att skapa en starkare samhörighet i Seskarö är allt som jag skriver om ond som händer (t.ex. som det här brev). Sopa under mattan problem det är ett sätt att säga ifrån en hederlig framtid för oss alla… Om man inte orka eller bara inte våga måste vi låta oss styra eller får hjälp av de som kan det och som är goda, och vem är som är goda? Det är de som kan ger utan att kräva…
Tor Svärdtorp