VARFÖR GRÅTER VI?

Gråt av känslor.

Inte få.

Vi gråter om vi inte får… till exempel:

När vi inte kan krama den andra, den älskade, den hatade eller den okände.

När en människa har dött om det var ett barn, en gamling eller mitt i livet.

För att vi gör saker eller för att det är tråkigt att inte göra någonting.

För att det finns elände mitt i livet eller för att vi har det bra.

Vi gråter fast det finns skratt.

Flockdjur.

Vi gråter för att vi är flockdjur. Det vill säga att vi inte kan undvika kommunikation med våra lika eller med vår omgivning. Det går inte heller att inte tänka eller tänka för mycket. Vi känner för det kända och okända.

Frustrationer.

Vi är kedjade till medvetna för att känna.

Rädslor balanseras av glädje, och dessa dualistiska faktorer existerar pga. att vi tänker. Till och med när vi sover lever vi i det medvetna och i det omedvetna.

När vi inte tänker.

Vi är fria från rädslor och glädje när vi inte tänker. Tänker vi inte är det som säga att vi känner ingenting

Vi kan inte säga heller att när vi inte tänker mår vi bra. Livet mysteriet är inte löst för det.

Men då, fast vi inte tänker på sorg kan vi gråta ändå och det är en postgråtande som manifesterar sig med våta ögon eller fullständiga tårar.

Det första (?) gråt.

Vi gråter under födelse.

Vi bär inom oss samma grundliga undermedvetet av känslan som skapats när kontakten med moderkakan blev förlorad. Den första reaktionen av det okända, rädslan skapas… flockens känsla alltså.

Undermedvetna solidariska känslor föds i rädslans år med oss just då när navelsträngens klippts och kommunikation med tidigare liv förändras och vi föråldras.

Ur dragningskraften är mysteriet för att återskapa oss själva till amnings drivkraft i flockens ära, då, då kommer det första skrik… första rop, första gråt här på jordens liv!

Vi gråter som ett nytt född barn.

Som en Känslokaos.

A) VI, under den tid som vi lever på jorden förlorar vi i vuxen ålder trohet. Att var trogen som ett barn bruka jag säga. Naivitet är nyckel till godhet, till glädje, till neutralitet och det vill säga trohet för livet. Man bruka säga att man skall behålla sättet att vara barn, leka fast vi är vuxna. Gråta i vuxen ålder alltså, är bevis av ungdomlighet: vi vill inte släppa livet fast vi vill fly.

B) I olika faser som forma oss under uppväxttiden till vuxen ålder finns okända krafter som bollar oss mellan behov som t.ex. domination och underkastning till omedvetna.

Fast vi tänker att det finns en början och ett slut på allt av det som vi vet om, vi förvandlar oss från att vara existentialister, att vara optimist och att vara sig själv - UNIK.

C) När det gäller att behålla gnistan för livet gråter vi och vi gråter kopiöst för vi är intelligenta. Stimulis till gråtande är nyckel till balansen mellan medvetna och omedvetna. Efter gråten mår vi bra så som brukar vi säga. Ge själv svar till det.

Den sista gråten.

Vi gråter en gråt utan tårar, som jag skrev i en av mina dikter ”… torra tårar…” Livet stannar och det eviga åtta kvarstår som en olöst gåta mot allas TRO eller tårar.

Den ökända dragningskraft för livet och krav som vi ställer oss under den medvetna säger och vittnar att vi som ART inte än är mogna.

Det är gråt utgjort av känslor.

Tor Svärdtorp

www.vi-pr.com